1) Yama - vårt förhållningssätt till vår omvärld

 

Ordet yama på sanskrit har ungefär betydelsen av ett rättesnöre, en föreskrift, att forma något, i detta fall handlar det om att ge råd för vår interaktion med andra. Att vi med ett medvetet val kan förhålla oss till vår omvärld på ett sätt som gagnar hela världen ses som elementärt inom yogan och är en förutsättning för att vi alla ska kunna leva på samma jordklot.


Visst kan vi hålla med om att vi alla är sammankopplade med varandra på ett eller annat sätt, antingen vi valt det eller inte? Någon blir din närmaste granne, om du så lever långt ifrån närmaste civilisation eller i hyreslägenhet. Någon är din mamma och någon din mormor, någon fick kanske äran att lära dig läsa eller att stå på händer som barn.


Våra handlingar skapar ljud som hörs långt bort, något alla som suttit och fikat vid en insjö upplevt, när en närliggande järnväg gett sig tillkänna genom att ljudet från tåget som passerar sveper förbi oss. Inte ens när vi är ute i det vi kallar ödemarken kan vi vara helt isolerade, eftersom människor befolkar våra tankar och minnen. Det gör det desto viktigare att vi lever med varandra på ett sätt som inte orsakar onödigt lidande. Vår första yama är därför helt avgörande för vår samexistens, nämligen att inte utöva våld mot varandra.



Vår första yama - ahimsa

 

Ahimsa betyder ickevåld och en av dem som propagerat för just ickevåld är Mahatma Gandhi, som menade att detta förhållningssätt är den största gåva vi kan ge varandra. I nästan samtliga större livsåskådningar och religioner behandlas regeln om våldets icke vara som grundläggande för en fungerande värld. Något många glömmer är att vi måste verka för ickevåld på ett sätt som inte är våldsamt. Veganen som verbalt angriper köttätaren med okvädningsord brukar knappast ickevåld i sin livsföring. Kanske behöver vi tänka på ickevåld när vi står i kö, kör bil eller handlar med aktier?


Att ställa sig frågan ”Vad får mitt handlande för konsekvenser?” kan göra att vi handlar mer i ickevåldets tecken, eftersom många våldshndlingar utförs i stundens hetta. Idag är det tabu och förbjudet att slå sina barn i många länder, men det är också viktigt att vuxenvärlden vågar ingripa mot och förhindra att barn och ungdomar brukar våld mot varandra. Tillsammans kan vi verka för en bättre värld och få större sinnesro på köpet.  


Även om ahimsa handlar om vårt ungänge med varandra är det värt att inflika några ord om ickevåld som förhållningssätt till sig själv. Ingen kan vara till enbart för andra. Att hoppa över sin lunch för att hinna hjälpa ännu fler människor kanske gagnar omvärlden för stunden, men resulterar ofta i det långa loppet i att man gör våld på sig själv. Eftersom vi alla är sammanlänkade med varandra på ett eller annat sätt, kan det därför vara värt att tänka på sig själv och ta ansvar för sitt eget välmående även som en gest av ickevåld mot omgivningen. Om inte du själv känner efter och anpassar ditt schema efter din kapacitet, vem ska då göra det? Vi måste agera i sanning med oss själva, något som leder oss in på nästa yama, att leva sanningsenligt.



Vår andra yama - satya


Att sanning och ärlighet är viktigt för att vår kommunikation ska fungera håller de flesta med om. Däremot skiljer sig åsikterna åt om vad som upplevs som en lagom dos av sanning och ärlighet. Ska man vara absolut ärlig och säga sanningen när det sårar någon? Vi kan nog alla dra oss till minnes stunder då sanningen inte varit nödvändig men använts just för att såra eller bruka makt mot någon annan. Sådan sanningsenlighet borde inte förekomma, eftersom det strider mot ickevåldets princip. Alla våra inre upplevelser och känslor för någonting måste inte alltid vädras ut vitt och brett för att vi ska känna att vi är ärliga.


Vad som däremot har stor betydelse för vår egen sinnesro är att vi lever sanningsenligt i våra relationer och kan vara ärliga med vår uppfattning. För att kunna må bra måste var och en få leva enligt sina egna värderingar, så länge ingen skadar någon annan. Om din partner är politiskt aktiv och brinner för en viss fråga behöver du fortfarande själv kunna ventilera en avvikande åsikt i frågan om du tycker annorlunda.


Sanningen och ärligheten är med och formar det band av lojalitet som uppstår mellan såväl älskande som vänner. Vi vinner, och förtjänar, förtroende när vi är ärliga i våra ord och vårt agerande. På senare tid har det blivit allt vanligare med att dela med sig av tankar och idéer i olika elektroniska forum. Vi presenterar en bild av oss som vi vill forma efter vårt eget huvud. Men det är just när vi träffar varandra som vi får hela bilden av den andra personen, med allt vad det innebär. Det gör oss mänskliga att släppa kontrollen och skratta högt eller gråta. Hur påverkar det oss att vi i allt större utsträckning kommunicerar via tillrättalagda bilder och kortfattade texter?


Vi behöver hålla i minnet att vi alla är långt mer än det som syns i sociala medier, och att det är så det ska vara. Att vara sann mot sig själv kan alltid innebära att skydda sin integritet med ett visst mått av fasad, men ju längre ifrån din kärna du sträcker dig för att platsa i det lyckliga bandet, desto större blir glappet inuti, och om du slår knut på dig själv för att hålla masken uppe kan din sanning kännas alltför långt bort, något som kan påverka din inre frid. Att leva mer sanningsenligt och bara vara känns kanske framförallt mycket friare?


I vårt umgänge med varandra blir det tydligt att vi läser av varandras sinnestillstånd och dagsform. Vi vet vilken dag det passar att diskutera löneförhöjning eller budget med överordnade, vi ställer in oss på att svara på frågor om vårt liv när vi blir bjudna på födelsedagsfest hos en ny bekantskap och så vidare. Men hur mycket av ditt liv är repeterat och förmånligt presenterat? Naturligtvis måste vi förbereda vårt tal vi pressade situationer, något som alla som suttit vid förhandlingsbordet erfarit. Men hur mycket av tillrättaläggande och finslipande behöver du egentligen i vardagen? Hur mycket kraft frisläpps när du lever mer sanningsenligt och inte ställer in dig på att vara cool hela tiden?


En större portion sinnesro och frid kan frisläppas när vi talar sanningsenligt, eftersom vi slipper efterföljande inre monologer med oss själva i ett långt ältande om hur vi presenterat våra åsikter. Folk som känner oss vet vad vi går för, de andra kommer lära sig vad vi har för bra och dåliga sidor om de känner sig lockade att lära känna oss, och gör de inte det betyder det att andra människor kommer i deras ställe.


Att leva sanningsenligt innebär inte att alltid tala om hur allt känns och vad som pågår i vårt liv, i ett slags ändlös massmonolog. Det är meningslöst att stjäla andras tid och uppmärksamhet till att behålla ordet så länge som möjligt. Att stjäla leder oss in på nästa yama, asteya, som på engelska brukar översättas med non-stealing.

 


Vår tredje yama - asteya

Att inte stjäla är ett av de budord som sitter som berg i vårt samhälle, och våra många staket och övervakningskameror vittnar om att vi är överens om vars och ens rätt till sin egen egendom. Omgivningen skakar på huvudet när mamman i snabbköpet låter barnen plocka godis ur lösgodisaskarna och många upprördes över en tidigare stadsminister när han en gång sågs stoppa en godisbit i munnen utan att betala. De flesta av oss håller med om att det är elementärt att vi ska följa överenskommelser som är lika för alla, att alla betalar biljetter på bussar, båtar och tåg och att det inte är okej att ringa dyra samtal på andras bekostnad när de glömt sin mobiltelefon på arbetsbordet. Den som tämjer på dessa gränser utnyttjar andra på sätt som de troligtvis inte skulle tillåta om det skedde öppet, och det är därför av godo att vi väljer icke-stjälandets väg för att få inre lycka och ro.


Vad vi däremot har svårare att tackla är att vi stjäl från kommade generationer. Om varje människa på jorden levde som vi i västerlandets industrialiserade värld gör, skulle det behövas fler jordklot. Vi har idag vant oss vid en hög standard, något som inte behöver vara fel, men vi behöver ändra vissa vanor och välja andra alternativ för exempelvis transport när vi har möjlighet. Om du provar att leva mer miljöbesparande kommer du kanske känna dig nöjd och må bättre än om du väljer att gå omkring med känslan av att allt är kört? Kanske känner du dig mer i samklang med hela världen? Hur väljer du att fira den goda känslan? Hur firar du i allmänhet något positivt? Med en rejäl krogkväll? Behöver det vara så? Det handlar nästa yama om, bramacharya, som ibland översatts med avhållsamhet.



Vår fjärde yama - bramacharya

Vi behöver bara slå på TV:n en vanlig vardagskväll för att förstå att mycket handlar om mat och sex. Att förespråka avhållsamhet och ett asketiskt levnadssätt som en väg att uppnå lycka skulle knappast göra någon i omgivningen förstående, eller villig att prova. Vi har ett modernt samhälle där vi försvarar allas rätt att leva enligt sina egna värderingar även inom detta område, något vi ska vara stolta över så länge ingen kommer till skada. Vad som kan göra gott för oss är däremot en medvetenhet om hur vi lever, att vi verkligen gör de val vi känner oss tillfreds med. Vi kan alla ta vara på vår stora kreativa energi på bästa sätt när vi lever medvetet och eftertänksamt. Skada ingen på vägen, varken dig själv eller någon annan, så kommer du sova gott om natten. Viktigt är att veta när det är dags att släppa taget, som nästa yama poängterar.


 

Vår femte yama - aparigraha

Aparigraha betyder att inte hålla fast vid någon eller något, kort sagt att släppa taget. Ibland översätts det med icke-girighet. Om du någon gång suttit och tröstat en kompis som nyss gjort slut eller gått igenom en separation, känner du till hur många vändor ältandet kan ta innan personen tillslut går vidare. Vår förmåga att släppa taget är mycket viktig för vår sinnesro.




På engelska översätts aparigraha oftast med non-attachment, och ordet attachment är för oss oerhört positivt laddat. Att vara just fäst vid någon ger oss oerhört mycket glädje och lycka. Ingen kan säga att det vore bra om vi ryckte på axlarna i alla sammanhang då livet förändras, vid en anhörigs död eller när någon förlorat sitt arbete. Att sörja en separation är nödvändigt för vår hälsa. Problemet uppstår när vi inte kan gå vidare. Att kunna släppa taget kan i vissa fall vara svårt, men det är helt nödvändigt för att vi ska kunna gå vidare som människor.


Att vi mår bra av att släppa taget grundar sig i att vi ibland behöver övervinna vårt inre motstånd mot förändring. Efter en kris eller jobbig period i livet kan många vittna om att nya möjligheter kommit dem till del som de inte kunnat föreställa sig. Låt dock inte frånvaron av svårigheter göra att du fastnar för mycket i gamla hjulspår. Du kommer lära känna nya sidor av dig själv när du släpper taget om det gamla och välkomnar allt nytt. Att lära känna sig själv för oss in på yogans andra gren, niyama, som innebär förhållningsregler för vår inre värld, alltså vårt umgänge med oss själva.



2) Niyama