2) Niyama - vårt förhållningssätt till oss själva

Hur kan vi ha en attityd gentemot oss själva som gynnar vår själs utveckling? Ingen mår bra av allt för fasta regler och för stenhård självdisciplin när det kommer till exempelvis mat, träning eller arbete. Dock kan det vara en bra idé att tänka över hur man lever för att bli medveten om mönster eller vanor som inte gynnar oss i längden. Konsten att leva medvetet går att öva upp, inte med mer kontroll utan med fler stunder då vi stannar upp och gör de val som kommer vara välgörande i längden.



Vår första niyama - saucha


Ordet saucha står för renlighet, och i vårt traditionella renlighetstänkande är nivån som regel hög vad gäller fysisk smuts, ibland är våra hygienvanor överdrivna i jakten på att lukta gott och vara fräscha. Men en annan sorts renlighet kan förtjäna lite uppmärksamhet, nämligen hur rent det är vi stoppar i munnen. Kanske har du sköljt salladen väl, men vad innehåller din mattallrik mer? Att sluta belasta kroppen med snabbmat och hårt processade råvaror kan vara ett steg till bättre förutsättningar för själens boning.

 

Alla som varit bakfulla vet att dagen efter är dimmigare och ofta innebär en lägre vakenhetsnivå. Är det så du vill ha det eller blir det bara så? Hur ofta? Att ha stenhård disciplin på oss själva kan vara lika illa som att inte bry sig alls, det är inte något överdriven renhetslevnad som är poängen, men det skadar inte att försöka göra medvetna val så ofta vi kan. En ny vana kan ta tid att nöta in, och känslan av belöning måste alltid finnas med när vi ändrar våra vanor, så du kanske kan ge dig själv en långt större belöning än den vanliga fredgasfyllan eller godispåsen?


När det gäller renlighet i vårt hem kan vi alla skriva under på att det känns gott att ha nystädat och att det är skönt att krypa ner mellan nytvättade lakan och urvädrade kuddar. Vårt hem återspeglar hur vi ser på oss själva, så unna dig att njuta av att vara hemma och att ordna ditt hem så att du kan koppla av och må bra där.


Renlighet är i viss mån kopplat till vår förmåga att släppa taget, ialla fall i vissa avseenden. Något som många västerlänningar har svårt att släppa taget om är alla prylar. Vi äger så mycket prylar att vi omedvetet inrättar vårt liv efter dem. Att äga färre prylar kan vara ett sätt att få mer sinnesro, men det är ibland svårt för oss att släppa taget även om prylar. Vi kanske går så långt att vi identifierar oss med den som äger en viss sorts pryl, exempelvis den senaste modellen av en viss sorts mobiltelefon. Alla köer utanför affärer som säljer olika typer av elektroniska hjälpmedel brukar ha långa köer vid lanseringar av nya modeller. Att förknippa sin identitet med ägandet av vissa prylar kan vara begränsande, så det kan vara bra att fundera över vad man egentligen måste ha. Ett enklare liv med färre prylar kan vara ett lättare liv att leva.

 

Många prylar i hemmet kan ge en känsla av stagnation. Om vi är bundna vid en massa saker kan vi inte lika lätt gå vidare och utvecklas i livet. Många människor känner en stor lättnad när de slänger papper och andra grejor som har att göra med gårdagen, andra har så svårt att släppa taget om sina prylar att deras hem blir helt fyllda, vilket naturligtvis ger mindre luft, rymd och ljud i hemmet. Att rensa ut bland sina saker kan sätta ny fart på livet och kommer att kännas lätt och rätt när du vill utvecklas och komma ur gamla hjulspår. Även när det inte känns lätt och rätt kan det ge dig en skjuts framåt om du vågar lätta på spärren mot att börja. Om du har prylar som du vill göra dig av med fastän de fortfarande är användbara är det naturligtvis bra om de kan skänkas till välgörenhetsorganisationer eller andra så att de kan komma till använding för någon mer.


Då vi har städat och undanplockat i våra hem kan vi också uppleva en ökad renhet i form av ett annat sorts fokus i våra liv, en större klarhet i vart vi är på väg. Gamla travar med veckotidningar och papper som ligger och väntar på att gås igenom gör vår vardag mer rörig och tungrodd. Även på arbetsplatsen kan ett skrivbord med fri arbetsyta göra tillvaron mer lättöverskådlig. Hur rent vi har det behöver alltså inte enbart ha att göra med frånvaron av smuts, även om det kan vara nog så tillfredställande att städa undan ordentligt. Det gör oss mer nöjda med tillvaron, vilket leder oss in på nästa niyama, nämligen förnöjsamhet.

 

Vår andra niyama - santosha

Jag hade en gång det stora privilegiet att delta i ett diskussionsforum med den något floskelaktiga överskriften ”Balans i livet” och ett av de ord som väckte mest debatt var ordet förnöjsamhet, som brukar vara översättningen av ordet santosha på sanskrit. Många associerade förnöjsamhet med att luta sig tillbaka och ge upp tanken på fortsatt utveckling, att vara passiv, lat och sakna mål i livet. Andra kopplingar till ordet var mer positiva, att förnöjsamhet kunde innebära ett enklare liv för att man inte jagar ikapp med andra om mer och större hela tiden. En del menade att den viktigaste aspekten av förnöjsamheten ligger i en accepterande attityd, att ta saker som de är och inte gå omkring och gnälla över att saker inte är annorlunda.


Om man kan ha en acceptans till livet som det är just här och nu, kan man känna sig handlingskraftig och veta vad som ska bli nästa drag. Hur lätt kan du acceptera fakta för att kunna lösa problem i den uppkomna situationen? Om vi blir fullständigt paralyserade av skräck är en sak, men är en inställd semester en katastrof?


Nyligen när min man och jag läste nyheterna slogs vi av hur den ena artikeln handlade om människor på flykt som varit tvungna att sova på marken, utomhus i öknen, i tre dygn. Den andra artikeln handlade om ett försenat tåg mellan Stockholm och Oslo, där en av resenärerna berättade om hur de ”vid den här tiden skulle varit framme hos vännerna, druckit vin och spelat spel”. Både i situationen med gränsövergången för att hamna i säkerhet och då vi sitter på ett försenat tåg, behöver vi kunna acceptera vad som är här och nu och handla utifrån givna förutsättningar.


Att leva förnöjsamt behöver dock inte alltid ha att göra med hur vi hanterar oväntade situationer. Det kan ligga en enorm frihet i att nöja sig med en enklare levnadsstandard för att kunna jobba mindre, att njuta av sin semester även om man är kvar i stan och att kunna leva med trädgårdsbordet som matbord några veckor om leveransen av ett nytt drar ut på tiden. Vi kan behålla den livskraft som skulle kunna gå åt till att förfasa oss över händelser och använda den till något som ger oss större tillfredsställelse. Det är kanske inte en attityd man ställer om till på några dagar men med lite övning kan det gå vägen. Då behövs vår nästa niyama, självdisciplin.


Vår tredje niyama - tapas

Vägen till tapas, som kan översättas med självdisciplin, går via en lockande belöning. Inte många av oss vill väl egentligen borsta tänderna för att vi tycker att det är det roligaste och mest spännande vi vet, ändå är det något vi alla gör morgon och kväll. Belöningen får vi varje gång vi går till tandläkaren och får höra att våra tänder är fria från karies och kommer att fortsätta fungera i många år till.


Varifrån får vi självdisciplin till de där andra vanorna, som ger oss välmående i längden men som inte känns lika lockande i självaste stunden? Pubkväll med vännerna eller tentaplugg? Sovmorgon eller veckohandling? Oftast väljer vi det vi prioriterar högst. Om vi saknar förmåga att disciplinera oss och tänka långsiktigt kan vi få problem, vi kan tappa respekten för oss själva och i förlängningen känna oss misslyckade. Att banna sig själv är dock inte någon lösning på problemet, snarare behöver vi öva oss i små steg för att gradvis lära känna våra små förrädiska ovanor och lära oss att byta ut dem.


Vanans makt är stor och en som skrivit en hel bok om vanans makt är Charles Duhigg. Han beskriver hur vi kan ändra våra vanor när vi förstår hur de byggs upp, och att vi kan byta ut de dåliga vanorna mot bättre vanor om vi stannar upp och frågar oss vad det är för belöning vi vill åt, som håller oss fast vid den gamla vanan. Ibland handlar det om trygghet, att vi gärna tar samma väg som sist för att vi känner till den väl. Om man vill ändra en vana behövs inte bara självdisciplin, det behövs också en rannsakande attityd till oss själva. Vad vill jag uppnå med att stanna till vid kiosken på väg hem från jobbet? Har jag låg energinivå och lågt blodsocker? I så fall kanske ett extra mellanmål på eftermiddagen kan göra det lättare att skippa godiset. Har jag behov av att kliva ur bilen och få lite luft, prata med någon, få ett leende från kassörskan eller läsa det senaste skvallret i kvällstidningen? Är det vad jag behöver eller behöver jag bara distraktion? Vad kan vara en alternativ aktivitet på hemvägen för att jag ska känna att jag fått det jag behöver?


I många sammanhang är självdisciplin viktigt, men framför allt när vi lever på ett sätt som inte är bra för oss, vi kanske sover för lite, jobbar för mycket eller stressar oss genom livet. Vi har stor nytta av självdisciplin även för att ändra vårt förhållningssätt till livet, att vara sluta perfektionist kräver kanske lika stor självdisciplin som att börja lägga sig tidigare om kvällarna? Det vitkiga är att vi börjar, och lite kunskap längs vägen kan alltid hjälpa oss. Vilket för oss in på nästa niyama, nämligen självstudier och kunskapssökande.


Vår fjärde niyama - svadhyaya


Vår fjärde niyama – Svadhyaya

Studerandet av oss själva och studier i filosofi hänger tätt samman och ingen annan niyama har så mycket nyandlighet och självhjälp över sig som Svadhyaya. Översättningen av svadhyaya brukar sättas till självstudier eller studier av lärda skrifter och/eller filosofi. Det räcker att titta på topplistan över sålda böcker för att se att deckare är det vi oftast läser, så varför ägna tid åt att fundera över oss själva eller vad de visa indierna / kinerserna / fransmännen / fyll själv i / skrivit ner? Ordet navelskåderi hänger i luften, och ingen vill bli sedd levande vid hyllan med själhjälpsböcker i biblioteket. Vi mår alla bra av att omvärdera detta. Likaväl som skönlitterära böcker kan öppna nya världar för oss, kan vi ha nytta av att läsa om andra som funderat på livet och vad som gör oss lyckliga. Ingen vits med att uppfinna hjulet igen eller hur? Inför ett nytt ord i din vokabulär, att omvärldera, det vill säga omvärdera omvärlden. Du kommer garanterat utvecklas.

 

Om du har hållit på med yoga några år har du säkert stött på Patanjalis yogasutror. Att själv sätta sig och läsa översättningar av sutrorna helt på egen hand är inte helt enkelt om du frågar mig. Det är därför jag, när tillfälle bjuds, väljer att lyssna på andra lärare som är mer erfarna, när de håller föredrag eller ger möjlighet att diskutera dem i grupp.

 

Att läsa en riktigt engagerande skönlitterär bok tycker jag också kan räknas som självstudier. Den där omskakande känslan som kan sitta kvar i flera dagar efter att man lagt ifrån sig en riktigt gripande historia bidrar säkert till en ökad vaksamhet eller en ökad öppenhet inom ett nytt område.

 

Något som blir alltmer vanligt är läsecirklar på caféer och bibliotek, kanske är det där du får lite nya infallsvinklar? Vem behöver inte det? Kanske leder det rentav till ökad visdom? Det är bara att vara ödmjuk att inse sina begränsningar. Vi kommer då osökt in på vår femte niyama, nämligen övertygelsen om att vi själva inte är störst, eller hängivenhet till det gudomliga, som på sanskrit kallas för Ishvaripranidhana.


Vår fjärde niyama – Svadhyaya

Studerandet av oss själva och studier i filosofi hänger tätt samman och ingen annan niyama har så mycket nyandlighet och självhjälp över sig som Svadhyaya. Översättningen av svadhyaya brukar sättas till självstudier eller studier av lärda skrifter och/eller filosofi. Det räcker att titta på topplistan över sålda böcker för att se att deckare är det vi oftast läser, så varför ägna tid åt att fundera över oss själva eller vad de visa indierna / kinerserna / fransmännen / fyll själv i / skrivit ner? Ordet navelskåderi hänger i luften, och ingen vill bli sedd levande vid hyllan med själhjälpsböcker i biblioteket. Vi mår alla bra av att omvärdera detta. Likaväl som skönlitterära böcker kan öppna nya världar för oss, kan vi ha nytta av att läsa om andra som funderat på livet och vad som gör oss lyckliga. Ingen vits med att uppfinna hjulet igen eller hur? Inför ett nytt ord i din vokabulär, att omvärldera, det vill säga omvärdera omvärlden. Du kommer garanterat utvecklas.

 

Om du har hållit på med yoga några år har du säkert stött på Patanjalis yogasutror. Att själv sätta sig och läsa översättningar av sutrorna helt på egen hand är inte helt enkelt om du frågar mig. Det är därför jag, när tillfälle bjuds, väljer att lyssna på andra lärare som är mer erfarna, när de håller föredrag eller ger möjlighet att diskutera dem i grupp.

 

Att läsa en riktigt engagerande skönlitterär bok tycker jag också kan räknas som självstudier. Den där omskakande känslan som kan sitta kvar i flera dagar efter att man lagt ifrån sig en riktigt gripande historia bidrar säkert till en ökad vaksamhet eller en ökad öppenhet inom ett nytt område.

 

Något som blir alltmer vanligt är läsecirklar på caféer och bibliotek, kanske är det där du får lite nya infallsvinklar? Vem behöver inte det? Kanske leder det rentav till ökad visdom? Det är bara att vara ödmjuk att inse sina begränsningar. Vi kommer då osökt in på vår femte niyama, nämligen övertygelsen om att vi själva inte är störst, eller hängivenhet till det gudomliga, som på sanskrit kallas för Ishvaripranidhana.


Studerandet av oss själva och studier i filosofi hänger tätt samman och ingen annan niyama har så mycket nyandlighet och självhjälp över sig som svadhyaya. Översättningen av svadhyaya brukar sättas till självstudier eller studier av lärda skrifter och/eller filosofi. Det räcker att titta på topplistan över sålda böcker för att se att deckare är det vi oftast läser, så varför ägna tid åt att fundera över oss själva eller vad de visa indierna / kinerserna / fransmännen / fyll själv i / skrivit ner? Ordet navelskåderi hänger i luften. Skönlitterära böcker kan öppna nya världar för oss. Kan vi ha dessutom ha nytta av att läsa om andra som funderat på livet och vad som gör oss lyckliga? 

 

Något som blir alltmer vanligt är läsecirklar på caféer och bibliotek. Vi vill diskutera vad vi läst, det kanske har påverkat oss, och vi vill veta mer om andras upplevelse av böcker. Kanske leder det till ökad visdom? Det är bara att vara ödmjuk att inse sina begränsningar. Vi kommer då osökt in på vår femte niyama, nämligen övertygelsen om att vi själva inte är störst, eller hängivenhet till det gudomliga, som på sanskrit kallas för Ishvaripranidhana.


Vår femte niyama - ishvarapranidhana


En översättning av ishvarapranidhana är "hängivenhet till det gudomliga". Så fort en gud är inblandad, vet vi att vårt ego minskar och det upplevs nästan alltid som skrämmande. Det kan dock ha betydelse för hur vi mår att våga se sig själv som otroligt värdefull men inte mer värd än någon annan. Vi vill naturligtvis inte ha tillbaka jantelagstänkandet, men om vi vänder allt uppochner och beter oss precis tvärtom, är vi inte då precis lika fångade av det, i en stor massiv revansch som styr oss till att bara känna större och större makt? Snabbare bil, större hus, mer agressiv marklnadsföring eller argumentation, tystare och lydigare omgivning, fler som ger upp längs vägen, som inte orkar ta en diskussion med oss för att vi alltid, alltid vinner, vart slutar det? Gynnar det oss? Blir vi mer tillfreds och lyckligare? Vart tar självrespekten vägen när egot förstoras? Hur kan vi klara av motgångar när vår bild av oss själva är uppblåst och perfekt?


Att överlämna sig och tro på en högre kraft i livet är för många människor självklart, utan att någon gud omtalas. En av orsakerna till att det så kallade tolvstegsprodrammet, som används i rörelsen Anonyma Alkoholister, fungerar för så många, sägs vara att deltagarna där uppmanas att välja att se sin egen litenhet och att det finns en gud som har större inflytande. Många vittnar om att det är detta som får dem att verkligen skapa den nya vanan eftersom det innebär att man slutar kämpa emot omständigheterna. Att inse och acceptera sina begränsningar blir en hjälp på vägen mot större självkännedom och därmed till större självkänsla. Detta i sin tur bidrar till att förmågan att säga nej till alkohol grundar sig i en inre övertygelse om vad som är gynnsamt i längden.


Sverige är omtalat som det mest sekularsierade landet i världen. Att nämna en gud eller kyrkan är i det närmaste tabu i vissa sammanhang, såväl i det privata som i det politiska livet. Vi har valt att minska den makt en kyrka har som varit sammankopplad med staten under många år, kanske just för att det spirituella betraktas som så oerhört privat.


Så om yogan innehåller en del som handlar om gudomlighet, skrämmer vi iväg varenda deltagare om vi nämner den, tycks många resonera. Till och med att nämna orden på yogaställningar på sanskrit, som är ett religiöst, hinduiskt språk, är alltför bundet menar vissa yogalärare, vi ska helt enkelt hålla oss till kroppsövningar och andning, därmed basta. Men vad missar vi om vi utesluter den här delen? Handlar det om en gud eller om att vi inte har kontroll över allt? Utan att vilja förringa de många religioner som utövas världen över, inte heller den indiska, kan jag säga att för mig handlar det här om att släppa taget om bilden av verkligheten som själlös och se vad som sker när vi inte önskar att styra allt i vår omgivning.


Ibland händer det fantastiska saker utan att vi förstår vad det kommer ifrån eller vem som skapat det. Vi måste inte förstå allt. Många som jobbar med biologi, fysik eller matematik kan hålla med om att man kan bli förundrad och ödmjuk när man undersöker hur världen är uppbyggd. Vad ser vi när vi på nära håll studerar en blomma, kanske en påsklilja? Kan vi acceptera att det finns saker som är större än vi själva? Vi behöver kanske inte alltid förstå och kunna styra allt? Doften av kaprifol är till för att locka dit insekter, men hur kommer det sig att kroppen kan rysa av välbehag när vi andas in den? Är allt inlärt eller är det en fantastisk värld vi lever i?


Ett sätt att överlämna sig kan vara att gå utanför sin komfortzon och göra något man vanligtvis inte gör. Att resa någonstans, att lära sig något, allt kan ha betydelse för att öka vår känsla av att kunna lita på att livet bär.


Det vanligaste sättet att utöva yoga är dock inte att jobba med sig sjävl i handlingens plan. Det vi mest förknippar med yoga och yogakurser är kroppsövningarna. Vad vi upplever i kroppen blir en del av vår resa framåt, och nästa gren av yogan är därför essentiell för ett gott liv. Det handlar om att röra på sig, eller utföra kroppsställningar, på sanskrit benämnt asanas.

 

3) Asana